Gnällblogg

Först ska jag gnälla lite på mig själv som skruvade sönder våran fina dammsugare idag.

Dum, dum, dum!!!

Sladden hade trasslat ihop sig inne i sladdvindan och gick inte att dra ut. Efter en bra stunds pillande och petande där sladden kommer ut, kunde jag bara konstatera att det var helt omöjligt att reda ut trasslet utifrån. Och där...flög vettet sin kos och jag förvandlades på en sekund till Superfixaren!

Ja ibland blir ju tänket liksom både fort och fel, och så blev det definitivt idag. Lätt som en plätt, tänkte Superfixaren, och skruvade av ytterhöljet i ett huj för att komma åt den förbaskade sladdvindan. Och visst, nog var det lättare att fixa ut trasslet, men i samma veva lyckades jag paja själva vindningsfunktionen. Så istället för att inte få ut sladden, fick jag nu inte in den. *suck*

Ja sen skulle höljet på och då började jag inse varför det INTE medföljer reparationsinstruktioner till dammsugare när man köper dem, och att det rent av finns riktigt goda anledningar till att folk lämnar in dom hos en

DAMMSUGAR-REPARATÖR

Hur jag än fixade, trixade, klämde och tryckte så blev höljet inte riktig stängt och tätt. GRRR!!! Och vad värre var, så när jag prövade den så sög den riktigt, riktigt dåligt. Ja, sen var det bara att bita i det sura äpplet, och ringa Anders som skrattade gott åt situationen. Tror faktiskt att han log i mjugg hela vägen till dammsugar-reparatören, där den till slut hamnade.

Ja nu blir det ju till att sopa flera ggr om dagen tills den är reparerad igen. SÅ j*kla otajmat det någonsin kan bli...på våren...med briarder *tar mig för pannan* Jaa vad ska man säga? Det är nog inte utan, att jag tycker att det är förbaskat rätt åt mig! ;-)

Ja sen när jag ändå är igång, så tänkte jag tänkte jag skriva av mig lite av den irritation jag känner mot en liten klick av synnerligen märkliga medelålders karlar. Ja jag skriver karlar, eftersom jag aldrig nånsin stött på en kvinna som beter sig så besynnerligt mot hundar. Och inte heller karlar i andra åldrar än just medelålders. Och kanske finns dom bara här i krokarna, vad vet jag?

Ikväll när jag var ute med Jaffer gick vi förbi macken där en till synes fullt normal karl står och tankar, han tittar på Jaffer och ler, och sen gör han helt plötsligt nåt slags "utfall" mot Jaffer. Sen ler han igen och verkar tycka att det var otroligt roligt gjort. Alltså, vad faan är det för fel på folk???

När vi går nästa kissesväng hör jag nån karl gapa och skrika inne i ett hus vi precis går förbi, och i nästa sekund stormar han ut, full som ett ägg. Sen får han syn på Jaffer, skriker nåt och bara tokrusar emot oss. Fast sen gick det inget vidare för honom, för på sin väg fram till oss hoppade han upp på en hög stenkant, slant med foten och ramlade baklänges i gruset. Ja sen gav han upp och lunkade iväg åt motsatt håll. Svärande, och lite blåslagen gissar jag. Två idioter på en kväll! Vart kommer de ifrån?

När Beppe var liten valp stötte vi ett antal ggr på karlar, som av nån outgrundlig anledning kände något slags behov att skälla som en ilsken hund när de såg honom. Nu snackar jag alltså om till synes helt vanliga karlar. Men hallå???

Genom åren har jag sett ett antal hundar (små och harmlösa) som suttit knutna utanför affärer, bli trackade på samma skruvade sätt av nån förbipasserande. Senast var det en liten tax som olycklig satt och skällde, när en karl i övre medelåldern kom dit och skällde som en hund han med. Men...varför gör man så?

När hundarna är storvuxna, så verkar det ju faktiskt som om dessa karlar kan lägga band på sig. Är de måhända ändå lite medvetna om att de provocerar?

Och om det inte finns några hundar att provocera, vad gör då dessa "modiga" män för att roa sig? Hänger utanför dagis och skrämmer barn? Snor löständer av pensionärer?

Man undrar....