Vi önskar ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla!!!!

Imorgon flyttas telefonen till nya lägenheten så då försvinner internet i några dagar, så vi måste passa på nu. Kram på er!

En del blogginlägg är svårare än andra att skriva...

Det här är ett sånt. Tungt och ledsamt. För nästan en vecka sedan nu, valde vi att låta Beppe somna in. I torsdags morse. Det var ingen dramatisk händelse som föranledde vårt beslut utan mer en gradvis förändring av Beppes sätt att vara och reagera - i vissa situationer.

Beppe var en oerhört mysig kille, så himla lätt att tycka om! Trevlig och glad, och med glimten i ögat. En mjuk och snäll kille som som aldrig nånsin bråkade. Lättsam och "artig" mot andra hundar, älskade att vara med, älskade att träna. Positiv och med på det mesta. Och så otroligt kärleksfull, vänlig och nära...usch, det är verkligen svårt att skriva det här. Ord känns liksom så futtiga och kan inte på något vis uttrycka hur mycket vi tyckte om våran Bepps.

Tyvärr fanns där också en annan sida av honom. Hans reservation mot människor. Oftast var det inte något problem alls och särskilt inte i trygga situationer. Vi la under åren mycket krut på socialisering och kunde se att han hade mycket lättare att slappna av i stora grupper av människor än i små, där han lättare kom i focus.

Att det kom kom folk och hälsade på här hemma hade han nog det alltid lite jobbigt med, men han kunde hantera det rätt OK fram tills för ett par år sedan, då misstänksamheten sakta började komma smygande allt mer. Dom sista månaderna var det riktigt illa och han blev otroligt stressad och uppjagad oavsett vem som kom och hälsade på. Även vänner och familj som vi vet att han tyckte så jättemycket om. Nåt som också märktes sista tiden och som aldrig funnits med förut, var att han blev mer och mer "spökig". Reagerade starkt på "skumma grejer" ute, konstiga ljud, läskiga buskar och sånt. Och det, gjorde han aldrig, aldrig tidigare.

Vi vet att han hade ont i sin armbåge, kanske var det det som gjorde att det blev så jobbigt för honom? Eller nåt annat bakomliggande i kombination med den onda armbågen? Vad vi säkert vet är att han inte mådde bra den sista tiden, inte bra alls.

När Anders och jag satte oss ner och tänkte tillbaka på hur de sista två åren sett ut, insåg vi att det nog var mycket vi helt enkelt inte velat se. För vi ville verkligen att Beppe skulle bli gammal hos oss. Ha honom stuttande omkring som en glad pensionär, så småningom. Han har varit en så otroligt viktig del av den här flocken, både för oss och dom andra hundarna. En riktig kompis. Han har alltid fostrat dom yngre på ett väldigt fint och sjysst sätt, med massor av tålamod, lugn och trygghet. Egenskaper som man verkligen önskar ska "smitta av sig".

Men även det dåliga kan överföras, och vi kände att även Gandhi började bli orolig av Beppes beteende. Och även om både han och Jaffer är väldigt sociala hundar så blir dom ju påverkade, på ett eller annat sätt. Så vi tog det svåra beslutet. Och vi saknar våran knasluva så oerhört mycket...världens bästa Bepps! Gandhi och Jaffer saknar honom också, det märks. Men konstigt vore det ju annars, det var ju en tight trio. Bästisar!

Men hur jobbigt det än känns nu så vet vi att det var rätt beslut. För Beppe, för oss, för Gandhi och Jaffer.

Nu avslutar jag med att önska alla en riktigt GOD JUL! Krama era fyrbenta!

Lättnad!

Vid veterinärbesöket idag togs röntgenbilder på armbågarna och så passade vi på att kolla upp Beppes gamla knäskada när han ändå befann sig på röntgenbordet. Som vi trott så har det hänt nåt i den högra armbågen, men det är en liten skada som antagligen har följts av en inflammation i området, så med ytterligare vila och lite medicin trodde veterinären att det kommer att ge med sig. Och försiktig träning från början, när det väl är dags att sätta igång igen. Inga tvära vändningar, hastiga start/stopp osv. Ja typiskt " briardiga" rörelser med andra ord, men...ja, det blir en utmaning ;-)

I övrigt visade röntgen väldigt glädjande överraskningar! :-) Jag hade nog trott att lederna på en hund på drygt 6 år (som för övrigt har farit fram väldigt ovarsamt med sig själv) skulle visa upp ett visst slitage och lite pålagringar - men icke! De röntgade lederna var verkligen hur fina som helst förutom den lilla skadan i hö armbåge. Jag är rätt övertygad att en röntgen på mig INTE skulle visa upp samma fina resulat för det finns nog en och annan pålagring där skulle jag tro ;-) Att hålla sina hundar välmusklade är ju liksom bra mycket lättare än att hålla sig i trim själv...ehum.

I övrigt har det inte hänt så mycket idag. Beppe har varit rätt trött och "lurvig" efter dagens medicinering, och han har varit hemma med mig medan Anders har tagit de blonda energiknippena på ett par rejäla långpromenader. Tror nog att Beppe har tyckt att det varit skönt att de yngre förmågorna varit alltför trötta för att stoja här hemma :-)
Kallt som sjutton har vi och det blåser isvindar. Och det luktar snö. Brr!!!

Ska passa på att blogga lite nu...

...innan det är dags att gå och lägga sig.

Här är allt som vanligt, ja förutom att Beppe fortfarande inte är bra i benet. Hösten inleddes inte riktigt som det var tänkt för hans del. Anders och han var ju i full gång med träningen och hade anmält till tre tävlingar, och så blir det så här. Så trist!

Han har fått ta det jättelugnt nu ett tag, och haltar inte hela tiden, men man ser att han går orent och stelt i framkroppen och har det ganska jobbigt när han går i nedförsbackar. Det ser definitivt ut som om det är höger sida som det onda sitter i, men om det är benet, armbågen eller bogen, ja det vete sjutton, för i vanlig ordning säger han inte ett pip om man klämmer på honom. Lite rädd om högerbenet, men det är också allt. Men förhoppningsvis vet vi mer imorgon när vi har varit hos veterinären, en röntgen måste det ju bli i alla fall...för bra mår han inte. Stackars Beppegubben!

För första gången i sitt liv är han helt nöjd med med att ta det jättelugnt och är inte det minsta missnöjd med den låga aktivitetsnivån. Ja alltså...det är INTE den Beppe vi känner!?! Trött och sover mycket och är lite allmänt puttrig och lite småsur. Och beter sig ungefär som en hund i spökåldern. Hoppar till för ingenting, skyggar för både det ena och det andra och är mer reserverad än vanligt. Bekymmersamt, var ordet! Och oroligt, innan vi vet vad som är galet.

Med de andra två är det däremot bara finfint. Det kanske är tur att de har varann just nu så att de inte terroriserar Beppe när han inte mår så bra. Idag fick dom spåra och det tror jag båda blondinerna uppskattade mycket. Gandhi spårade rent av så fint idag att mattes leende satt kvar mest hela dan ;-) Fiiina vinklar trots att jag hade lagt ett rätt knixigt spår :-)

Förra helgen åkte jag med Ingela och lilla briardtiken Juni på utställning i dagarna två. Riktigt kul med en lillsemester i trevligt sällskap! På lördagen var det på Ljusdals BK och på söndagen var utställningen i Sveg. Resultatet blev 1:a med HP bägge dagarna med fin kritik för den nyblivna junioren! Hon är så himla söt, lilla Fröken Pralin! :-) Ingela har gjort illa sitt knä så Juni fick springa i ringen med mig istället, och det gjorde hon så duktigt. Trots att världens bästa matte stod utanför :-) Jag funderade ett tag på att ta med och ställa Jaffer också, med det var jag otroligt glad för att jag inte gjorde. För Juni drog nämligen igång sitt första löp på lördagen och jag kan ju bara tänka mig hur det hade varit att sova i en ytte-pytte-liten stuga med bägge hundarna. Hugaligen! :o Det räckte liksom med att kliva innanför dörren hemma på söndageftermiddagen...Gandhi och Jaffer blev alldeles tossiga av löpdoften. Fick skynda mig att hoppa i ett bad och byta kläder innan allt var något så när som vanligt igen ;-)

Nä, nu får jag nog ta och gå och lägga mig. Imorgon har vi ju veterinärbesöket. Natti natti!

Det var det värsta!

På Trondheimsutställningen så fick jag en provflaska med hundschampo av en försäljare som pratade väldigt gott om produkten. Schampot var tillverkat av Double K, och just den här sorten hette Ultimate. På flaskan står den att det kan spädas upp till 50(! ) gånger, och DET kände jag ju mig givetvis tvungen att testa. Jag menar, 50 gånger...hallå! Lite skeptisk blir man ju.

Men sagt och gjort! En grymt skitig och synnerligen kissdoftande Gandhi åkte i badet och blandningen av ½ dl schampo + 2½ liter vatten masserades in i pälsen och...ja jäklar, den där halva decilitern schampo räckte alldeles utmärkt för att göra pälsen hur ren, fin och fräsch som helst. Och det doftar så gott!

Alltså, det borde ju vara ett perfekt schampo för dom som har många pälsade hundar att bada! :-)

Ja nu blev det här lite av ett reklaminslag, men jag blev liksom så himla förvånad att det verkligen funkade med en så ytte-pytte-liten mängd schampo, att jag nu kommer att kunna bada alla tre hundarna med den där lilla provflaskan som inte innehåller mer än lite drygt en deciliter. Inte dåligt!