Så varmt...

...tycker Beppe och Gandhi. Olidligt varmt! Hittills har de kunnat bada i sjön men nu strömmar allt fler festivalbesökare till, och då börjar det att vara ont om badplatser för hundarna. Det är folk överallt! Idag stoppade jag helt enkelt hundarna i duschen istället. Ja, det funkar ju det med. Fast nog är det roligare att bada i sjön...

Värmen gör ju också att det inte går att hitta på så mycket med hundarna förrän det är kväll och svalt, något som gör att dom är så himla rastlösa. Visst kan man hitta på saker inomhus också men dom är vana vid att få mycket motion, och håller därför fullständigt på att krypa ur skinnen. Idag har dom rentav varit odrägliga! Dom har busat och retats med varandra NON-STOP och dom verkar båda ha drabbats av nån slags akut dövhet. Hugaligen!

Ja vid 23-tiden ikväll fick jag nog av huliganfasonerna, och tog gossarna på en promenad runt berget. Ganska svalt och skönt var det, och hundarna tyckte att det var JÄTTESKÖNT att få röra på sig. Hade lite förhoppningar om att vi skulle höra djuren på Frösö-Zoo( Beppe och Gandhi tycker är suuuuperspännande att höra dom stora katterna ryta), men tyvärr hade nog djurparksdjuren redan gått och lagt sig. Vi fick nöja oss med att titta på några nyfikna kossor efter vägen, och så den här...
1½ timmes promenad i lite svalare temperatur gjorde iallafall susen, och nu har de äntligen kopplat av och gått och lagt sig. Yes!!! Bäst jag går och lägger mig jag också. Natti natti!

Fint besök!

Ikväll är jag barnvakt till Wille medan de unga föräldrarna är ute och roar sig på Yranstråket. Så mysigt! :-) Nu sover han sött men tidigare ikväll har han roat sig med att "läsa" våra böcker, tömt dom nedre köksskåpen, länsat fruktskålen på passionsfrukt, physalis och bananer för att sen kasta dom till Gandhi och Beppe. Samt kört omkring med lära-gå-vagnen i 180 och nästan kiknat av skratt då hundarna kastat sig undan i sista minuten. Ja, och så har han med stor förtjusning visat sin nya färdighet, att stoppa in fingret i munnen och dra ut det så det säger-Plopp!
Full rulle har det varit, med andra ord. Anders är borta så det blev till att promenera hundar MED barnvagn. Ujujuj!!! Inte helt lätt måste jag säga, då hundarna inte visste om de skulle gå före, på vänster- eller höger sida eller allt på samma gång ;-) Vet inte hur många gånger jag körde på Gandhi men det var ett gäng. Nå, övning ger färdighet och vi får väl till snitsen så småningom :-)

Nu ska jag dyka ner och leta physalis under soffan...

Vilken dag!

En riktig kanondag blev det i Storulvån! Vi bestämde oss för att gå längs Getryggen tills den tog slut och så tillbaks längs Tväråklumparna. Och så gick vi upp en bra bit på en av klumparna. Många timmars vandring blev det i minst sagt kuperad terräng. En riktig strapats blev det och det känns sannerligen i kroppen. Så trötta och nöjda har vi nu landat hemma efter en jättehärlig dag :-)

Solen sken och det var så himla vackert...

...vi har gått, klivit, klättrat, balanserat, hoppat, hasat, vadat och nästintill badat då terrängen stundvis har påminnt om en risfält...

...Gandhi har ett särskilt gott öga till vatten, och ägnade därför en väsentlig del av fjällturen till att vada i bäckar...

...och jag vet inte hur många gånger grabbarna badade...

...och fikat är ju alltid en höjdpunkt. Både för två- och fyrbenta...

...STOR LYCKA så fort briardlurvarna hittade en snöfläck :-) Det busades...

...och kanades runt i snön. Så härligt det såg ut! :-)

Det spanades en hel del...

...och det gav utdelning. För rätt som det var fanns där en massa renar(de som ser ut som små prickar i snön). Gissa om det var spännande? Woohoo!!! Kopplen åkte på i samma stund vi upptäckte dom, vilket var helt rätt, för både Beppe och Gandhi var minst sagt sugna på att undersöka dom konstiga djuren. Och det, trots att Herr Härk hela tiden blängde på håll och visade i snön vad man kan göra med en par horn i king-size-storlek...

I vanlig ordning avverkade väl Gandhi ca 3 ggr så lång stäcka som oss andra. Rätt som det är så försvinner han bara! Man hittar honom oftast där det är vatten, men inte nödvändigtvis rent vatten. Skitigare än skitigast och med ett helt batteri av mossor och växter hängandes i pälsen. Älskar att dra iväg på egna äventyr men kommer tack och lov direkt när man ropar. I en halsbrytande fart...

Fast det finns kanske lite stategi med att hålla sig i närheten också. Åhh, husse vad jag tycker om dig! Förresten...

...vart har du de där korvmackorna? ;-)

En underbar dag har vi haft...

...tillsammans med världens bästa briardlurvar! Nu när vi kommit hem är dom så trötta, så trötta. Ligger som stora pölar på golvet och låter som om dom drömmer om...renar kanske?

Kroppen börjar kännas rätt mör på en annan också, minst sagt. Ögonen svider, solsvedan hettar, musklerna börjar stelna till och underbenen är så skrubbade och rivna att det ser ut som om man försökt peela sig med stålull :-o Och så trött efter dagens vandring att det nog är dags att säga godnatt!!

Förväntansfull!

Imorgon är det äntligen dags! Vi ska ta en fjälltur igen och denna gång blir det Storulvån-Blåhammaren. Det ska bli så himla härligt!!! Egentligen skulle vi ha stuckit iväg i söndags men regn och lite annat trams gjorde att vi ställde in, men nu kommer vi äntligen iväg...

För ett litet tag sedan var vi ju iväg en sväng till Mullfjället. Beppe och Gandhi var verkligen tok-lyckliga och for runt som galningar. Tror minsann de hade saknat fjällturerna. Åhh, vad dom njöt!

Dom badade i varenda bäck och pöl, sprang så att det yrde mossor och diverse småväxter och klev, klättrade och undersökte ALLT de hittade.

Hittills har vi ju klarat oss bra ifrån skador på hundarna under turerna, men denna gång var det nära. Gandhi skulle hoppa över en bäck. Ett hopp som var lite väl långt och som slutade med att han fastnade med hela frambenen mellan en stor tuva och "strandkanten" på bäcken. Det blev bara tvärstopp! Tack och lov att det var ett rätt djupt hål, för med den farten hade han nog annars kunnat bryta benen när dom helt plötsligt blev fastkilade mitt i hoppet. Hugaligen! Nu klarade han sig med några dagars lätt hälta på höger fram och nu rör han sig helt utan problem. Skönt!

Bra väder hade vi också. Inte så varmt direkt men tillräckligt för att både vi och hundarna kunde njuta av vilan och fikat en bra stund. Finns nog ingenstans kaffe smakar bättre...:-)

Hjortron såg vi en del av. Kanske är dom mogna nu när vi sticker iväg imorgon. Och många. För det skulle inte vara så dumt med ett par burkar hjortonsylt, ska jag säga. Mumsfilibabba!

På vägen hem stötte vi på en man som stod och sålde ett himla gott bröd - Malaxlimpa. Mörk, stabbig, söt och härligt mustig. Finnarna kan sannerligen det här med att baka bröd. Jisses så gott! Våra två limpor är nu ett minne blott...hm, skulle ha köpt fler...

Nikolina, Robin och vårt barnbarn Wille har flyttat till ett hus på landet och ikväll var vi där och hälsade på. Wille är nu snart 1 år och far fram som en glad virvelvind. Han har tagit 13-14 steg på raken utan stöd nu, men det är fortfarande lite vingligt. Har han stöd däremot, då har han en väldig fart. Då gäller det att akta tårna när han kommer körande! ;-)

Anders hjälpte Robin att bygga på Santos hundgård. Den blir jättefin. Ja Santos, det är den här unga gossen det. Det är knappt man kan förstå att han nyss har passerat valpstadiet. Så STOR!

Nä, nu är det nog dags att krypa till kojs så att man är pigg imorgon bitti när vi ska ge oss iväg. Natti natti!

Hemma igen!

Skönt, även om våra två veckor söderöver varit roliga och supertrevliga med vackert väder, kära återseenden och nya trevliga bekantskaper. Som det ska va! :-)

Hemresan var väl egentligen det enda bottennappet...efter en avstickare till en kul affär som var inrymd i en gammal industribyggnad nära Insjön, skulle vi då åka vidare hemåt... Kombination GPS-som-är-helt-ointresserad-av-vackra-vyer och en envis, snudd på tjurig sambo lotsade in oss på väg 296. Suck! För de som inte har åkt den kan jag tala om att det är bara skog, skog och åter skog - i måååånga, långa mil. Och därefter E45 och mer skog...och inte en mack med kaffe hur långt vi än åkte på vägeländet. Katastrofen var ett faktum!

Själv gjorde jag inte ett dugg för att hålla humöret uppe -Tvärtom! Hade sambon valt en tråkig väg så nog sjutton skulle jag göra den ännu tråkigare genom att sura över vägvalet. Jag lovar, tystnaden gick nästan att ta på. Att sura hör väl egentligen inte till mina största talanger, särskilt inte under lång tid men nu tyckte jag faktiskt att jag lyckades över förväntan. ;-) Oväntad hjälp fick jag också av radion, som passande nog spelade urusel musik - på alla stationer! Ha!

Förhoppningsvis håller sig nu sambon i fortsättningen till vägar som inte ser ut som i nån gammal grå öststatsfilm - i alla fall när jag är med. ;-)

Ja, när jag sen äntligen kunde se både öppna landskap och en mack så var lyckan total. Jisses, så gott det var med kaffe! Och det dåliga humöret var som bortblåst. ;-) Och vem kan förresten vara på dåligt humör när man kommer hem till de ljusa sommarnätterna och naturen står i full blom? Inte jag iallafall :-)

Hm, ja det var hemresan det. Men INNAN vi åkte ställde jag ju till det ordentligt...Herrejisses! Vet inte VAD jag tänkte på och OM jag tänkte men jag lyckades hursomhelst sabba Gandhis päls - till Världsutställningen!?! Är det klokt???

Det började med en rejält trött och stressad matte som förväxlade den vanliga saxen med den effilersaxen. Ett ansenligt stycke päls försvann, varpå matten fick panik och försökte ordna till pälsen runt om...och...och...

Som jag grät! Och dammsög päls...och grät. Hade jag bara hållit huvudet kallt efter det där första stora jacket i pälsen, så hade det ju inte varit någon större fara. Men nu hade jag ju gjort det ännu värre! Att han ändå skulle kunna ställas fanns inte ens med på kartan, och jag kände det nog mest som om jag skulle ha kunnat leta upp närmsta...

Nja, det var väl inte riktigt var SÅ illa...;-) Fast när man har gjort nåt riktigt, riktigt korkat kan man ju åtminstone vilja gå och gömma sig ett halvår eller så. ;-) Tack och lov att det såna här gånger finns sansade människor som kan få en att inse att världen inte går under för en sån här sak! Som till och med kan få en att skratta åt eländet :-D

-Man har fått dumhet för att man ska använda den, skulle min morfar ha sagt. Och det kanske är sant... Alltid lär man väl sig nåt av sina misstag - så småningom. ;-) Och som någon skämtsamt sa: "-Om man ska göra misstag så kan man väl lika gärna göra dom storstilat. Ska man klippa sönder pälsen så gör man det givetvis till Världsutställningen." *flinar* Ja, det här gör jag nog inte om i första taget!

Sänder en STOR KRAM till Jaana och Camilla. TACK!!! Ni är så himla gulliga :-)

Ja, men utställningarna då, som jag var så himla orolig för...

Det gick bra! :-) Gandhi fick Excellent i kvalitet bägge dagarna, fin kritik och placerade sig som 3:a i öppenklass på Världsutställningen. Jag är jättenöjd med det resultatet! Lillgubben!! :-)

STORT GRATTIS till alla framgångar och fina resultat som briarderna och picarderna travade ihop de här dagarna!!! Mååånga vackra hundar var det!!! Och ett särskilt, HEJDUNDRANDES STORT GRATTIS till Gandhis helsyster Cartier Monzerat Fastidious Femi som slog på stort och blev WW-08. DET är häftigt!!! :-) Jisses Jeanette och Jaana, vilken tjej!!!

Det var så himla kul att vara med om dessa dagar, även om man kände sig rätt trött efteråt. Och nu när Beppe och Gandhi varit så tålmodiga på utställningarna så tänkte vi bjussa dom på nåt riktigt skojjigt. Imorgon bär det nämligen av till fjällen för en dagstur, lååångt ifrån alla kammar och borstar. Full fart så att myrvattnet och växtligheten flyger omkring dom, det kommer Beppe och Gandhi att gilla! :-D

Nu är det natti natti!!