6-åringen!!!!

Det känns som om det inte alls var länge sedan Beppe såg ut så här, en otroligt gullig ulltuss med en redig tjusarlock mitt uppe på huvudet och en stooor nos. Ja, han var verkligen enormt söt! Och stadig. Honom blåste man inte omkull minsann...

...och det gör man fortfarande inte. En rejäl kille. Robust och oöm på utsidan men mjuk som sammet på insidan. Han far fram som ett jehu, bryter sporrar och slår sig utan att så mycket som säga ett pip, men blir otroligt ledsen om någon grälar på honom. En väldigt "nära" hund. En väldigt kär hund. Obrottsligt lojal - en riktig kompis.

Nu är vi så vana att se honom så här, med sportfrissa. Det är nästan så att man glömmer hur himla mycket päls han egentligen har - Mr Hårfager.
En riktig tjejtjusare är han, och tjusa tjejer KAN han. Spelar liksom ingen roll om tikarna fullkomligt avskyr andra hundar...när Flirtige Knut är i sitt esse så får han vilken tik som helst på fall :-)

Älskar att träna - i alla väder och när som helst. Man skulle kunna väcka honom mitt i natten och säga att: Nu ska vi träna! Så skulle han vara redo, glad och alert på direkten. Lika rolig att träna i lydnad som agility, för han tycker verkligen att han är suuuperduktig :-) Ja, och så gillar han applåder och hejarrop - så klart!

Mest av allt så älskar han sin flock, och då särskilt husse. Dit husse går, går också Beppe.

Och Beppe är så otroligt lätt att tycka om tillbaka. Glad, rolig och med glimten i ögat. Är det så att hundar kan ha humor så har han det definitivt! Och så måste han nog ha hundvärldens skojjigaste kroppsspråk ;-)

Ja nu har han alltså hunnit fylla 6 år. Otroligt så fort tiden går. Beppe-Bus har firat alla sina år med både rå köttfärs och färska tomater. Det godaste han vet! Och delat med sig litegrann till "småbröderna" förstås. Är det kalas så är det! :-)

Sen måste jag ju berätta om Jaffer som för ett par dagar sen rotade omkring i gräset tvärs över gatan och hittade en ölflaska med en slatt kvar i. Här ska testas, tyckte Jaffer och vände på flaskan så att innehållet rann ut i gräset, medan han ivrigt såg till att få i sig så många droppar som möjligt. Rädda det som räddas kan!

Fast de åtråvärda dropparna framkallade ett gigantiskt nysanfall, som sen följdes av illamående. Ja där satt han, hulkandes, i gräset som nån annan tonårsfyllerist och såg ut att må precis lika illa som en sådan. Jojo, så kan det gå när man ölar...

Senare samma dag åt han sin första skogsmus. Svalde den hel i ett huj, för att inte gå miste om läckerbiten. Inte heller den landade väl så behagligt i magen som han trott, för resten av kvällen
såg han ut att må lite illa...igen ;-D