Förväntansfull!

Imorgon är det äntligen dags! Vi ska ta en fjälltur igen och denna gång blir det Storulvån-Blåhammaren. Det ska bli så himla härligt!!! Egentligen skulle vi ha stuckit iväg i söndags men regn och lite annat trams gjorde att vi ställde in, men nu kommer vi äntligen iväg...

För ett litet tag sedan var vi ju iväg en sväng till Mullfjället. Beppe och Gandhi var verkligen tok-lyckliga och for runt som galningar. Tror minsann de hade saknat fjällturerna. Åhh, vad dom njöt!

Dom badade i varenda bäck och pöl, sprang så att det yrde mossor och diverse småväxter och klev, klättrade och undersökte ALLT de hittade.

Hittills har vi ju klarat oss bra ifrån skador på hundarna under turerna, men denna gång var det nära. Gandhi skulle hoppa över en bäck. Ett hopp som var lite väl långt och som slutade med att han fastnade med hela frambenen mellan en stor tuva och "strandkanten" på bäcken. Det blev bara tvärstopp! Tack och lov att det var ett rätt djupt hål, för med den farten hade han nog annars kunnat bryta benen när dom helt plötsligt blev fastkilade mitt i hoppet. Hugaligen! Nu klarade han sig med några dagars lätt hälta på höger fram och nu rör han sig helt utan problem. Skönt!

Bra väder hade vi också. Inte så varmt direkt men tillräckligt för att både vi och hundarna kunde njuta av vilan och fikat en bra stund. Finns nog ingenstans kaffe smakar bättre...:-)

Hjortron såg vi en del av. Kanske är dom mogna nu när vi sticker iväg imorgon. Och många. För det skulle inte vara så dumt med ett par burkar hjortonsylt, ska jag säga. Mumsfilibabba!

På vägen hem stötte vi på en man som stod och sålde ett himla gott bröd - Malaxlimpa. Mörk, stabbig, söt och härligt mustig. Finnarna kan sannerligen det här med att baka bröd. Jisses så gott! Våra två limpor är nu ett minne blott...hm, skulle ha köpt fler...

Nikolina, Robin och vårt barnbarn Wille har flyttat till ett hus på landet och ikväll var vi där och hälsade på. Wille är nu snart 1 år och far fram som en glad virvelvind. Han har tagit 13-14 steg på raken utan stöd nu, men det är fortfarande lite vingligt. Har han stöd däremot, då har han en väldig fart. Då gäller det att akta tårna när han kommer körande! ;-)

Anders hjälpte Robin att bygga på Santos hundgård. Den blir jättefin. Ja Santos, det är den här unga gossen det. Det är knappt man kan förstå att han nyss har passerat valpstadiet. Så STOR!

Nä, nu är det nog dags att krypa till kojs så att man är pigg imorgon bitti när vi ska ge oss iväg. Natti natti!